Att bli tonårsförälder: En ny fas av föräldraskap

Oavsett ålder behöver alla barn trygghet och närhet från en vuxen, och vetskap om att det finns någon som vill veta hur de mår och som de kan prata med. Fortsätt att vara nyfiken på, och delaktig i, din tonårings liv genom att engagera dig och försöka prata om skola, intressen, vänner och relationer – även om det inte alltid blir en dialog. Ta dig tid, lyssna, döm inte och var närvarande.

Strävan efter en egen identitet

Det är helt normalt att relationen med din tonåring förändras och att ni hittar nya sätt att umgås – om din tonåring är intresserad. I takt med att din tonåring söker sin roll som vuxen, är det också naturligt att hen börjar frigöra sig från dig som förälder. Din tonåring kommer kanske att söka andra förebilder, byta umgänge och i större utsträckning vända sig till andra vuxna för råd och stöd. Denna strävan efter en egen identitet är en viktig del av utvecklingen, och även om det kan kännas svårt för dig som förälder är det normalt att barnet inte delar allt som händer i sitt privatliv eller vill ha samma närhet som tidigare.

Under perioder kan många tonåringar bli avståndstagande och påstå att de inte bryr sig om dina tankar och åsikter, och vissa kan sluta sig mer och mer. Men i takt med att mognaden ökar blir det oftast lättare att prata med varandra igen. Ett bra sätt att hantera detta är att reflektera över din egen tonårstid och hur din relation med dina föräldrar såg ut – det kan hjälpa dig att förstå vad ditt barn går igenom.

Ge trygghet och ha tålamod

Som förälder förblir du en viktig förebild – dina värderingar, åsikter och beteenden påverkar ditt barns personlighet, även när relationen är turbulent. Försök att ha tålamod, visa att du är öppen för nya idéer och uppmuntra allt positivt du ser hos ditt barn.

– Min dotter och jag har alltid stått varandra nära. Jag fick barn när jag var väldigt ung, så min dotter har alltid känts som en av mina närmaste vänner – även om jag såklart alltid främst varit mamma. Nu är hon 16 år och det känns som att vi håller på att glida ifrån varandra. Jag når inte fram till henne längre – hon vill bara hänga med sina vänner. Och det är ju fantastiskt på många sätt. Men jag sörjer att jag inte längre är hennes förtrogna. – Meryam, mamma till en 17-åring.